|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Betelnöt, penangnöt
Betelpalm, arekapalm, Areca catechu
En: Areca nut, pinang
No: Norska, Da: Danska, Ty: Betelnuss, Fr: Noix d’arec
Ursprung & förekomst
Betelnöt kallas i äldre litteratur också arekanöt eller pinangnöt/penangnöt. Anses härstamma från Filippinerna. Förekommer idag, odlad och/eller förvildad, i hela tropiska Asien och Stilla Havet, samt i delar av Östafrika och Västindien.
Beskrivning & användning
Betelpalmen är upp till 30 m hög, med en smal stam, ca 20 cm i diameter, och fjäderformade blad. Frukterna, stenfrukter, är stora som hönsägg och vackert orangeröda. Det fibrösa fruktköttet innesluter en hård, tunnskalig kärna.
Det som används är fröet (felaktigt kallad ”nöten”) inuti kärnan. Frön tillsammans med betelpepparblad (Piper betle) och släckt kalk, ofta kryddad med exempelvis nejlikor, kanel eller muskot, tuggas som stimulantia. Ett av världens mest använda stimulantia. Anton Sörlin skriver i ’Växterna och människan’: ”... män och kvinnor, stora och små, av alla stånd och religioner, präster, monarker och parias, kristna, mohammedaner, buddister, bramaner, fetischdyrkare och schamaner, alla raser, kaukasier, mongoler, malajer och papuas, alla förena sig i dyrkan av den gud, som kallas betel”. I hela världen nyttjas idag betel av uppskattningsvis 200–400 miljoner människor. Förutom den stimulerande effekten ger beteltuggning intensiv salivavsöndring och påtaglig röd- eller svartfärgning av mun och tänder — inte så aptitligt för utomstående.
 |
|
 |
| Betel. Kambodja. Foto: Pia Eriksson |
| |
Betelpalm med frukter
Kew Gardens, London.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Borassuspalm, palmyrapalm
Borassus flabellifer
En: Asian palmyra palm, toddy palm, sugar palm*
No: Norska, Da: Danska, Ty: Palmyrapalme, Lontarpalme
Fr: Palmier de Palmyre, rondier, palmier rônier, palmier à sucre*
*OBS!
Ej att föväxla med den ’äkta’ sockerpalmen (Arenga pinnata)
En: Sugar palm, Fr: Palmier à sucre
Ursprung & förekomst
Från södra och sydöstra Asien, men odlas (och har delvis förvildats) även på Arabiska halvön och i de mindre fuktiga delarna av tropiska Afrika.
Beskrivning
Palmen kallas även äkta solfjäderspalm. Den är ett mer än 20 m högt träd med solfjäderformade blad på taggiga skaft. Stenfrukterna kan väga 2–3 kg och består av ett fibrigt ”fruktkött” med tre kärnor. Den är en av människans viktigaste palmer och nästan alla delar av palmen används till olika ändamål: blad till flätverk, rep och garn, saven till socker, stammen till virke, märgen till sago, unga blomställningar till palmkål etc. De unga frukterna kan ätas och av fruktskalen blir det fat och skålar.
En närstående afrikansk art, delebpalm, B. aethiopum, har också ätliga frukter. (Den har tidigare betraktats som en variant av palmyrapalmen, med räknas numera som en egen art.)
 |
|
 |
| Delebpalmer och öppnad frukt. Gambia |
| |
Landskap med borassuspalmer.
Komodo, Indonesien
Palmyrafrukter. Kambodja.
Foto: Pia Eriksson
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Oljepalm
Elaeis guineensis
En: African oil palm
No: Oljepalme, Da: Danska, Ty: Ölpalme, Fr: Palmier à huile, éléis de Guinée
Ursprung & förekomst
Kommer från regnskogarna i Västafrika, Guineakusten, där frukterna från vildväxande träd sedan gammalt insamlats av lokalbefolkningen. Av holländarna fördes den till Indonesien i mitten på 1800-talet, varifrån den första palmoljan nådde Europa år 1950. Numera odlad överallt i tropikerna. Malaysia är den största producenten.
Beskrivning & användning
Palmen blir 6–15 m hög och har 20–30 fjäderformade blad. Den bär varje år ett tiotal stora fruktställningar, som kan väga uppåt 20 kg, var och en med ca 200 plommonstora stenfrukter. Innanför det släta skalet finns ett fibrigt orangefärgat oljerikt fruktkött och en hård kärna innehållande ett oljerikt frö.
Ur fruktköttet pressas olja, som är mer eller mindre rödfärgad beroende på karoteninnehållet. Detta kallas palmolja och används främst till margarintillverkning, men även till bl.a. stearinljus. Kärnan krossas och ur fröet pressas ”palmkärneolja”, som framför allt används inom tvålindustrin.
| |
Landskap med risfält och oljepalmer.
Gambia
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kokosnöt
Kokospalm, Cocos nucifera
En: Coconut (cocoanut)
No: Kokosnøtt, Da: Kokosnød, Ty: Kokosnuss, Fr: Noix de coco
Thai: Ma-phrao
Ursprung & förekomst
Kokospalmen är pantropisk, d.v.s. den växer runt jorden i tropikerna, oftast vid eller nära havet. Om den är naturligt pantropisk eller om den spritts runt jorden av människan är omdiskuterat.
Naturig spridning runt tropikerna via havsströmmar förefaller osannolik. Det är mycket osäkert hur länge en kokosnöt kan hålla sig flytande i havet och behålla sin grobarhet; experiment har givit varierande resultat. En teori (ursprungligen framförd av James Cook och omhuldad av bl.a. Thor Heyerdahl) är att den kommer från tropiska Amerika, varifrån den förts vidare av människan. En annan teori är att den har sitt ursprung i området kring Indiska Oceanen–sydvästra Stilla havet.
Beskrivning
Kokospalmen har kallats för ”Himmelens träd” — naturens största gåva till människan. På Bali säger man att fyra växter är grundläggande för vår civilisation: bambu, banan, ris och kokospalm. (Medelhavsfolken skulle nog vilja ha med olivträdet på listan.) Kokospalmen är en karaktärsväxt utmed tropiska stränder. Ofta bågböjd stam, upp till 30 m hög med ett 30-tal gulgröna fjäderformade blad i toppen. I plantager är dock stammen vanligen rak. Det är en mycket gammal kulturväxt och det finns många namngivna sorter.
Frukten, den s.k. kokosnöten, är egenligten en stenfrukt med tjockt fibrigt fruktkött runt en hård mörkbrun kärna. Färgen på frukten kan vara gröngul eller grön till brun och den väger 2–3 kg eller mer. I halvmogna frukter är all frövita vätska (kokosvatten), som efter hand tjocknar och övergår i fast form. Färska kokosnötter har mycket vätska och ett tunnt lager mjukt, böjligt fruktkött (egentligen frövita). Kokosnötterna (eg. endast kärnan) vi köper hemma har mindre vätska och tjockare, fastare frövita.
Nedfallen frukt med skada som visar
det fibrösa ”fruktköttet”. Kenya |
|
Ung omogen kokosnöt med ljusa fibrer.
Kärnan fortfarande ljus och nästan helt
vätskefylld, ännu nästan ingen fast frövita. |
Användning
Lokalt har kokospalmen hundratals olika användningsområden; till ved, virke, flätverk, fibrer, palmvin, palmsocker, m.m., men om vi här begränsar oss till själva frukten:
Fiberhöljet, ”fruktköttet”, runt kärnan används till rep, dörrmattor, borstar, säckväv, madrassfyllnad m.m. De ljusare fibrerna från unga omogna frukter används till bl.a. finare borstar, snören och fisknät.
Kommersiellt viktigaste är frövitan, som tas ur och torkas till kopra. Ur kopran pressas olja, som är en av världens viktigaste råvaror för framställning av fett. Kokosfett (kokosolja) används bl.a. vid framställning av tvål, margarin, choklad och diverse salvor.
Kokosvattnet ur den unga frukten är läskande och en populär dryck i tropikerna. Kan drickas direkt ur den öppnade kokosnöten med sugrör, men säljs på en del håll i burkar eller flaskor, även i tetra pak. Har på senare tid också börjat användas som sportdryck och hälsodryck.
När vätskan tjocknar i den mogna frukten kallas den ibland kokosmjölk, men riktig kokosmjölk framställs av frövitan, som rivs och pressas genom en duk. Pressmassan blöts i varmt vatten och pressas igen, ibland en tredje gång beroende på hur tjock man vill ha slutprodukten. Tjock kokosmjölk används till såser, tunnare och mer lättflytande till soppor och allmän matlagning.
| |
Typisk profil av kokospalm.
Sri Lanka (Ceylon)
Fruktsamling i bladkronan. Kenya
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Acaibär (açaibär)
Para-assaipalm, kålpalm, Euterpe oleracea
Ungefärligt uttal: ass-ay-i-bär
En: Açaí berry
No: Norsk, Da: Açaí bær, Ty: Acai-Beere, Fr: Bais d’açaï
Ursprung & förekomst
Kommer från tropiska Sydamerika. Odlas sedan förkolumbiansk tid i bl.a. Brasilien och Guyana.
Beskrivning & användning
En flerstammig palm med fjäderformade blad. Den kan bli 20–25 meter hög och har en krona med 10–15 blad. Frukten är en liten rund svartlila stenfrukt (alltså inget ”riktigt” bär), i storlek ungefär som en liten druva. Ett tunnt lager fruktkött omger en stor kärna med ett frö, bara fröet utgör ca 80 procent av hela fruktens volym. Frukterna hänger under bladkronan i klasar på flera hundra.
Fruktköttet används som föda och är stapeldiet för ursprungsfolk i delar av Amazonas. Äts färsk eller används för framställning av drycker (såsom juice och palmvin). Frukterna blötläggs i flera timmar för att skinn och fruktkött skall mjukna och kunna gnuggas av med fingrarna. Av detta blir en lilafärgad massa som äts med fisk eller kött, eller som soppa.
Hållbarheten är låg och acaibär har därför tills ganska nyligen varit så gott som okänd utanför ursprungsområdet. På 1970-talet började acaimos säljas i gatustånd i städer i amazonasområdet. Så småningom spreds det vidare söderut till bl.a. São Paulo och Rio de Janeiro, men i frusen form. Äts där ungefär som glass, ofta smaksatt med socker och serverad med banan och/eller guarana (se fam. Sapindaceae >>). Det blev också populärt med acaigelé toppad med granola (typ av müsli) och banan.
I början på 2000-talet började acaiprodukter säljas i USA och fick på några år ett enormt uppsving tack vare uppskruvade påståenden om dess hälsobringande effekter. En viss avmattning har skett efter uppmärksammade fall av grovt vilseledande marknadsföring med falska påståenden om dess extremt goda (men obevisade och delvis orimliga) hälsoeffekter. Säljs idag som kosttillskott, bl.a. som pulver, i kapslar och som ingrediens i juiceblandningar.
Från para-assaipalmen och den närstående assaipalmen (E. edulis) får man också palmhjärta och palmkål, därav det äldre svenska namnet ’kålpalm’. Ett namn som dock även använts för andra palmer, bl.a. Borassus-arter (se ovan), kungspalmer Roystona spp. och sockerpalm Arenga pinnata.
Anm. Acaibär har kallats superbär och mirakelbär p.g.a. sitt innehåll av antioxidanter, vitaminer m.m. och har påståtts hjälpa mot allehanda åkommor och fungera som effektivt viktminskningamedel. Forskning, bl.a. vid Lunds universitet, har snarare visat på motsatsen; att den höga andelen antioxidanter kan vara skadlig och att acai bidrar till ökad fettma.
Den ökade populariteten har inneburit kraftigt höjda priser i ursprungsområdet och acaibär har blivit alltför dyra för de fattiga för vilka de tidigare varit viktig föda. Från miljövårdshåll har framförts farhågor att den ökande odlingen kan innebära ett nytt hot mot regnskogen.
| |
Denna s.k. ”superjuice” av blåbär
& açai består till 80% av druvsaft,
14% blåbär, 5% svart vinbär och
endast 1% açai.
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Palmer del 2 >>
Allmän info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-12-26
|
